Brottsofferjourernas Riksförbund
Box 11014, 100 61 Stockholm
Telefon 08-644 88 00
Fax 08-644 88 28
  Kontakta oss   Jourarbetare
 
 
 
Brottsoffer berättar


De flesta har förväntningar och åsikter om vad som anses som "rätt reaktioner" på ett brott. Och ändå är vi ju alla unika.

.
 
Start • Brottsoffer berättar • Vanliga brott • Berättelser
Berättelser
Det här är berättelser som liknar dem som unga som drabbats av brott berättat för våra stödpersoner inom Brottsofferjouren. För att det inte ska gå att känna igen personerna som berättat har vi ändrat namn och detaljer.

Bilder på Lisa spreds på Internet


Efter att de gjort slut la Lisas före detta pojkvän ut bilder på internet av henne naken. När de var tillsammans tog de ibland bilder på varandra med mobilen. Då tyckte Lisa att det kändes helt okej eftersom hon inte trodde att någon annan skulle få se dem, men nu känner hon sig förtvivlad och kränkt eftersom hon inte vill att vem som helst ska se bilderna. Hon är också orolig för att de alltid kommer att ligga kvar på internet. 
När Lisa sökte efter stöd på internet hittade hon Brottsofferjouren. Hon skickade en fråga om vad hon kunde göra för att få bort bilderna och hur hon skulle orka gå vidare. Lisa fick svaret att en stödperson skulle kontakta henne och hjälpa till med att ta kontakt med it-ansvariga inom polisen för att se vad som kan göras. Lisa tycker att det känns bättre när hon vet att någon bryr sig, även om hon också fick veta att it-brott tyvärr är svåra att lösa.


Kristoffer såg sin kompis bli misshandlad

Kristoffer och hans kompisar står och väntar på bussen när det kommer fram två killar som de aldrig sett förut. Killarna har fått för sig att Kristoffers kompis Johan tittar på dem på ett jobbigt sätt. Johan försöker att förklara att han inte alls gör det, säger att han aldrig har sett dem förut och undrar vad de menar. Men det är lönlöst att försöka prata med dem. Sedan går allt väldigt snabbt och Kristoffer ser det hända som i en film. På 30 sekunder sparkar och slår killarna ned Johan. Kristoffer hinner knappt tänka på vad han ska göra och hur han ska ingripa innan allt är över. Killarna springer från platsen och framför Kristoffers fötter ligger Johan. Han blöder och jämrar sig.

Kristoffer ringer polisen, men det tar 30 minuter innan de kommer. Johan vill göra en polisanmälan och berättar sin version av vad som hände för polisen. När det är dags för Kristoffer att lämna uppgifter blir han helt blockerad. Allt bara snurrar och han har svårt att inför Johan berätta varför han inte ingrep utan bara tittade på. Inte för att Johan säger något, men både då och senare känner Kristoffer dåligt samvete för att han inte gjorde mer. Han tänker också mycket på varför det var Johan som blev angripen och inte han. Det är tankar som han känner att han inte kan dela med någon.

En dag kommer en representant från Brottsofferjouren till skolan och pratar om hur man kan känna sig som brottsoffer eller vittne. Kristoffer känner igen sig i mycket och bestämmer sig för att ringa till Brottsofferjouren för att ställa några frågor. Han får bra kontakt med en stödperson som heter Lennart. Nu vet Kristoffer att det är vanligt att känna som han gjorde och det har också blivit lättare att umgås med Johan igen.

Anna våldtogs på en fest


Anna är 14 år och förra året var hon på en fest hemma hos en kompis. Hon kände de allra flesta där och hade jättekul, men efter några timmar märkte hon att det hade blivit lite för mycket alkohol. Därför gick hon och la sig i ett av sovrummen i huset för att vila lite. Ett tag senare, hon vet inte riktigt när under natten det var, vaknar hon av att det är någon som ligger på henne och försöker ha sex med henne. Hennes byxor är neddragna och hon fattar först inte vem det är och vad det är som händer. Allt är som i en dimma. Sedan ser hon att det är en av hennes killkompisar, Adam, som ligger ovanpå henne. Han är inte en nära vän, men ändå en person som hon tycker sig känna. När han märker att Anna vaknat till liv, tar han tag i hennes armar och trycker ner dem mot sängen. Anna blir som paralyserad av skräck och bara ligger där tills han är klar.

Efteråt känner sig Anna helt borta och har svårt att ta in vad som egentligen har hänt. Hon mår illa, fryser och vill bara hem. Hon vill absolut inte att någon från festen ska se henne när hon smyger ut genom en altandörr i sovrummet. Hon ringer till sin pappa som kommer och hämtar henne, till honom säger hon inget mer än att det var en jättekul fest.

Anna går som vanligt till skolan dagen efter. Hon ser till att undvika alla möjligheter att stöta på Adam. Men veckorna går och Anna mår mer och mer dåligt. För att slippa träffa Adam skolkar Anna ofta från skolan och hänger inte med kompisarna ut på kvällarna utan sitter hemma. Till slut får en av Annas kompisar reda på vad som hänt. Tillsammans med kompisen tar Anna kontakt med Brottsofferjouren. Hon får prata om hur hon mår och stöd att göra en polisanmälan.